jag saknar dig , vila i frid !
vila i frid min ängel !
Åren gick, du blev svagare.
Du fick diagnosen cancer, gulsot för att vara mer precis.
Vi brukade spendera alla våra minuter tillsammans.
Du var mer än min halvmorfar, du var min bästa vän.
Jag kommer ihåg din sista helg hemma,
din hy var grådaskig och dina ögon matta.
Du orkade inte spela kort, vi spelade ju alltid kort?
Vi brukade bråka om geléhallonen, varför ville du inte ha några?
Jag fick välja program på tv:n du orkade inte ens öppna ögonen.
Jag visste att du var rädd för döden , det sa du men du sa även att du var redo för att dö.
Kvällen innan din livsavgörande operation besökte jag dig på sjukhuset, läkarna sa att du hade kämpat för att träffa mig en sista gång. Jag ångrar allt jag gjorde den kvällen, jag satt tyst och stilla jag sa inte ett ord, jag rörde inte en min, du tog i mitt hår, du andades tungt.
När du kramade min hand frös jag till is , jag var livrädd. Vem var du? Eller vem hade du blivit? Du var inte samma glada Per jag brukade känna. Du var livlös, du var en kämpe, när jag gick reste jag mig bara upp, utan att säga ett ord eller ge dig en blick så vände jag bara på klacken och gick. Jag önska att jag hade berättat hur mycket du betydde för mig och hur mycket jag älskade dig, hur tapper jag tyckte du var och hur mycket gott du gjort för mig. Mormor stannade under natten hon sa att du hade sagt : Mor , Mor precis som du såg din mamma i ljuset av tunneln , att du såg lycklig ut, som du ville därifrån.
Jag vaknade av att Håkan kom in till mig och sa:
Per överlevde inte operationen.
Mer en så sa han inte. Han kramade om mig och jag öppnade ögonen.
Dagen var ljus och solig, nästan lite FÖR solig för att vara en novembermorgon.
Jag kände en glöd inuti mig en låga tändes , all min oro släppte min lycka blommade fritt.
Jag har aldrig känt mig så lycklig, det var som om du ville att jag skulle vara glad. Som om du visade mig att du var framme. Vi åkte till sjukhuset. Jag skuttade i korridorerna mormor gav mig en sträng blick. När i var framme fick jag vänta utanför. mormor ville inte att jag skulle se eller minnas dig död, utan levande. Mormor sa till mig att du såg fridfull ut. Att du log.
Men du är kvar jag känner din närvaro, saker som flyttas, min radio som sätts på och av. din hand mot min kind varje kväll en iskall bris som smeker min hud. Alla drömmar jag har om dig. Alla minnen jag aldrig kommer sluta minnas.
Det var inte förrän din begravning som jag förstod , du var borta. jag skulle aldrig mer få se dig , höra din varma röst eller bråka med dig om det beiga skohornet. Jag satt mig längst bak i kyrkan, jag grät inte jag praktiskt taget skrek, mormor kom och hämtade mig. Jag fick sätta mig längst fram, hon hade för djup sorg för att gråta, men hon kollade på mig med sorg i blicken. Jag hade skrivit ett kort till dig , ett vykort med en skrattande hund. jag ville inte lägga det på kistan, för kistan skulle kremeras och jag ville inte att mitt sista farväl till dig skulle brinna upp, men jag blev tvingad.
När Amazing Graice spelades brast nog alla ut i gråt. Jag kommer ihåg när jag stod vi kistan och nynna på vår låt. ”när du går över floden”
Även fast jag aldrig sa det, även fast jag inte alltid visade det ska du veta.
Du var världens underbaraste och jag älskade dig.
Du var mer än min låtsas morfar du var min bästa vän
ibland vill jag drömma mig bort , sväva på molnen & försvinna från livet en stund.
jag vill vara med dig , känna samma värme & kärlek som jag brukade känna.
varför dog du ? varför försvann du från mig?
efter alla dessa år tog jag dig för givet , jag trodde att du alltid skulle finnas där för mig.
i alla mina beslut och i alla mina problem.
det går inte en dag utan att jag tänker på dig, det går inte en vecka utan att jag släpper en tår till ditt minne.
fast jag vet att du vill att jag ska vara lycklig, att jag ska leva livet. att jag ska leva för dig.
visa känslor är starkare än andra , kärlek & saknad är bland de starkaste !
!
saknaden är stor & hålet i hjärtat går inte att fylla.
jag älskar dig min ängel , vi ses i framtiden
Du fick diagnosen cancer, gulsot för att vara mer precis.
Vi brukade spendera alla våra minuter tillsammans.
Du var mer än min halvmorfar, du var min bästa vän.
Jag kommer ihåg din sista helg hemma,
din hy var grådaskig och dina ögon matta.
Du orkade inte spela kort, vi spelade ju alltid kort?
Vi brukade bråka om geléhallonen, varför ville du inte ha några?
Jag fick välja program på tv:n du orkade inte ens öppna ögonen.
Jag visste att du var rädd för döden , det sa du men du sa även att du var redo för att dö.
Kvällen innan din livsavgörande operation besökte jag dig på sjukhuset, läkarna sa att du hade kämpat för att träffa mig en sista gång. Jag ångrar allt jag gjorde den kvällen, jag satt tyst och stilla jag sa inte ett ord, jag rörde inte en min, du tog i mitt hår, du andades tungt.
När du kramade min hand frös jag till is , jag var livrädd. Vem var du? Eller vem hade du blivit? Du var inte samma glada Per jag brukade känna. Du var livlös, du var en kämpe, när jag gick reste jag mig bara upp, utan att säga ett ord eller ge dig en blick så vände jag bara på klacken och gick. Jag önska att jag hade berättat hur mycket du betydde för mig och hur mycket jag älskade dig, hur tapper jag tyckte du var och hur mycket gott du gjort för mig. Mormor stannade under natten hon sa att du hade sagt : Mor , Mor precis som du såg din mamma i ljuset av tunneln , att du såg lycklig ut, som du ville därifrån.
Jag vaknade av att Håkan kom in till mig och sa:
Per överlevde inte operationen.
Mer en så sa han inte. Han kramade om mig och jag öppnade ögonen.
Dagen var ljus och solig, nästan lite FÖR solig för att vara en novembermorgon.
Jag kände en glöd inuti mig en låga tändes , all min oro släppte min lycka blommade fritt.
Jag har aldrig känt mig så lycklig, det var som om du ville att jag skulle vara glad. Som om du visade mig att du var framme. Vi åkte till sjukhuset. Jag skuttade i korridorerna mormor gav mig en sträng blick. När i var framme fick jag vänta utanför. mormor ville inte att jag skulle se eller minnas dig död, utan levande. Mormor sa till mig att du såg fridfull ut. Att du log.
Men du är kvar jag känner din närvaro, saker som flyttas, min radio som sätts på och av. din hand mot min kind varje kväll en iskall bris som smeker min hud. Alla drömmar jag har om dig. Alla minnen jag aldrig kommer sluta minnas.
Det var inte förrän din begravning som jag förstod , du var borta. jag skulle aldrig mer få se dig , höra din varma röst eller bråka med dig om det beiga skohornet. Jag satt mig längst bak i kyrkan, jag grät inte jag praktiskt taget skrek, mormor kom och hämtade mig. Jag fick sätta mig längst fram, hon hade för djup sorg för att gråta, men hon kollade på mig med sorg i blicken. Jag hade skrivit ett kort till dig , ett vykort med en skrattande hund. jag ville inte lägga det på kistan, för kistan skulle kremeras och jag ville inte att mitt sista farväl till dig skulle brinna upp, men jag blev tvingad.
När Amazing Graice spelades brast nog alla ut i gråt. Jag kommer ihåg när jag stod vi kistan och nynna på vår låt. ”när du går över floden”
Även fast jag aldrig sa det, även fast jag inte alltid visade det ska du veta.
Du var världens underbaraste och jag älskade dig.
Du var mer än min låtsas morfar du var min bästa vän
ibland vill jag drömma mig bort , sväva på molnen & försvinna från livet en stund.
jag vill vara med dig , känna samma värme & kärlek som jag brukade känna.
varför dog du ? varför försvann du från mig?
efter alla dessa år tog jag dig för givet , jag trodde att du alltid skulle finnas där för mig.
i alla mina beslut och i alla mina problem.
det går inte en dag utan att jag tänker på dig, det går inte en vecka utan att jag släpper en tår till ditt minne.
fast jag vet att du vill att jag ska vara lycklig, att jag ska leva livet. att jag ska leva för dig.
visa känslor är starkare än andra , kärlek & saknad är bland de starkaste !
!
saknaden är stor & hålet i hjärtat går inte att fylla.
jag älskar dig min ängel , vi ses i framtiden
Kommentarer
Trackback
