vila i frid !
du var min bästavän , du va allt jag hade .
åren dom gick och du fick cancer.
du blev sjukare och sjukare , dag för dag.
gulsot.
jag kommer ihåg din sista helg hemma , du var för trött för och spela kort. jag förstod ingenting , vi spelade ju alltid kort?
finns i sjön , vi slogs alltid om gelé hallonen , varför ville du inte ha några? vi bråkade inte ens om teveprogrammen , jag fick välja .
sista dagen vi träffades kommer jag aldrig glömma.
du låg där på sjukhuset.
din hy var gulgrådaskig och dina ögon matta.
vi sa inga ord till varandra,
du tog mig i håret, jag var rädd , jag ville därifrån!
du hade kämpat för att leva tills jag kom
du ville ta förväl.
när vi skulle gå , reste jag bara mig , jag vände nt ens blicken mot dig.
jag var livrädd , förlammad.
det ångrar jag nu , jag skulle tagit dina händer , pussat din panna sagt hur jävla mycket jag älskar dig !
dan därpå väcktes jag av håkan som sa
PER överlevde inte operationen .
dagen var solig inte ett moln syntes på himmlen.
när jag hörde att du var död , tändes en låga inutimig. jag blev lycklig , allt var frid och fröjd.
vi åkte till sjukhuset för att se ditt lik,
jag skuttade och skrattade , jag förstod inte varför alla andra var så ledsna????
jag ville inte se ditt lik , jag ville komma ihåg dig på rätt sätt.
LEVANDE.
mamma sa att du såg fridfull ut , att du log.
jag tror du ville att jag skulle vara glad.
att jag skulle förstå att du led och ville dö.
du var rädd för döden , det sa du
men du har inte lämnar mig ,
jag känner din närvaro.
saker som flyttas , radion som sätts på och av.
du är hos mig varje sekund, minut , timme och dag.
det är du och jag föralltid , inte ens döden kan skillja oss åt !
PÅ begravningen.....
jag grät , jag satt mig längst bak , jag ville inte prata med någon.
mormor tog fram mig till främsta raden,
hon grät inte , hon hade för mycket sorg för att gråta,
men jag grät , grät och grät.
det var nu jag förstod att du var borta.
jag hade skrivigt ett kort , ett vykort med en hund på.
jag ville ine lämna fram det , jag ville ha det sista jag skrev till dig själv . men jag blev tvingad till det,
när amazing grace spelades av kyrkorgeln brast mitt mod,
jag föll ner på knä och begravde händerna i ansiktet.
jag älskar dig per.
du kommer ALLTID finnas i mitt hjärta.
JAG TÄNKER PÅ DIG VARJEDAG.
alla minnen vi har delat , all sorg du givit mig.
jag saknar dig ,
må du vila i frid.
vi ses i himmlen låtsasmorfar / allrabästavän
åren dom gick och du fick cancer.
du blev sjukare och sjukare , dag för dag.
gulsot.
jag kommer ihåg din sista helg hemma , du var för trött för och spela kort. jag förstod ingenting , vi spelade ju alltid kort?
finns i sjön , vi slogs alltid om gelé hallonen , varför ville du inte ha några? vi bråkade inte ens om teveprogrammen , jag fick välja .
sista dagen vi träffades kommer jag aldrig glömma.
du låg där på sjukhuset.
din hy var gulgrådaskig och dina ögon matta.
vi sa inga ord till varandra,
du tog mig i håret, jag var rädd , jag ville därifrån!
du hade kämpat för att leva tills jag kom
du ville ta förväl.
när vi skulle gå , reste jag bara mig , jag vände nt ens blicken mot dig.
jag var livrädd , förlammad.
det ångrar jag nu , jag skulle tagit dina händer , pussat din panna sagt hur jävla mycket jag älskar dig !
dan därpå väcktes jag av håkan som sa
PER överlevde inte operationen .
dagen var solig inte ett moln syntes på himmlen.
när jag hörde att du var död , tändes en låga inutimig. jag blev lycklig , allt var frid och fröjd.
vi åkte till sjukhuset för att se ditt lik,
jag skuttade och skrattade , jag förstod inte varför alla andra var så ledsna????
jag ville inte se ditt lik , jag ville komma ihåg dig på rätt sätt.
LEVANDE.
mamma sa att du såg fridfull ut , att du log.
jag tror du ville att jag skulle vara glad.
att jag skulle förstå att du led och ville dö.
du var rädd för döden , det sa du
men du har inte lämnar mig ,
jag känner din närvaro.
saker som flyttas , radion som sätts på och av.
du är hos mig varje sekund, minut , timme och dag.
det är du och jag föralltid , inte ens döden kan skillja oss åt !
PÅ begravningen.....
jag grät , jag satt mig längst bak , jag ville inte prata med någon.
mormor tog fram mig till främsta raden,
hon grät inte , hon hade för mycket sorg för att gråta,
men jag grät , grät och grät.
det var nu jag förstod att du var borta.
jag hade skrivigt ett kort , ett vykort med en hund på.
jag ville ine lämna fram det , jag ville ha det sista jag skrev till dig själv . men jag blev tvingad till det,
när amazing grace spelades av kyrkorgeln brast mitt mod,
jag föll ner på knä och begravde händerna i ansiktet.
jag älskar dig per.
du kommer ALLTID finnas i mitt hjärta.
JAG TÄNKER PÅ DIG VARJEDAG.
alla minnen vi har delat , all sorg du givit mig.
jag saknar dig ,
må du vila i frid.
vi ses i himmlen låtsasmorfar / allrabästavän
Kommentarer
Trackback
